Livets träd

Att se så som ett barn ser

I mitten av Edens lustgård stod LIVETS TRÄD. En bit därifrån KUNSKAPENS TRÄD på gott och ont. Åt man frukten från kunskapens träd fick man förstånd för att leva som objekt i den objektiva världen. Åt man av frukten från LIVETS TRÄD fick man evigt liv. Jag uppfattar skapelsemyten som en vacker symbolisk skildring av hur vi alla startade våra liv. Först som nyfödda utan kunskap om oss själva. Vi upplevde världen med total öppenhet.
Det fanns ingen gräns mellan oss själva och världen. Vi hade ingen uppfattning om oss själva som objekt eller som separata individer. Vi hade ingen uppfattning om hur vi såg ut för andra. Vi var ett med världen. Det var i sanning ett rikt och mäktigt tillstånd. Vi växte och blev sakta alltmer medvetna om oss själva och vår värld, om oss själva som objekt bland andra objekt. Vi fick namn, allt fick sina namn, djur växter, naturen och människorna. Vi lärde oss tala. I språket skiljs subjekt från objekt, första person JAG skiljs från tredje person HAN/HON. När vi åt av kunskapens träd på gott och ont blev vi självmedvetna, medvetna om hur andra ser oss. Världen delades upp i motsatser, subjekt objekt, jag och du, gott och ont osv.
Vi identifierade oss alltmer som objekt. Kunskapen om oss själva som objekt, som separata individer drev oss sakta ut ur barnets rika tillstånd av odelad helhet. Vi drevs ut från Edens lustgård. Vi kan fortfarande känna att det fanns något lyckligt i att vara ett litet barn, att se så som ett barn ser – ett seende som vi som vuxna tappat bort. Många lever med ett minne av detta och längtar hem. Vi lämnade det ursprungliga odelade ansiktslösa subjektet. Detta är fallet från det ursprungliga subjektet. Vi dömdes att arbeta i vårt ansiktes svett, att leva som objekt.

Vad innebär det nu att äta av frukten från LIVETS TRÄD? Vad är det för frukt?

Mitt svar:

Mitt svar: det ursprungliga ansiktslösa barnets perspektiv, den totala ansiktslösa öppenheten inför världen. Att äta av LIVETS TRÄD som vuxen är att återse denna totala odelade öppenhet som vi hade som små barn. Att som vuxen återupptäcka detta är att födas på nytt. Att födas av vatten och ande. Att äta av LIVETS TRÄD är svårt endast i den bemärkelsen att det är alltför enkelt.
– Att medvetet se att jag inte ser mitt ansikte här ovanför mina axlar är att äta av frukten från Livets Träd. Att se som ett barn ser.
Det är att komma hem till mitt ursprungliga subjekt och se – inget ansikte här till ansikte där. Återupptäck och gläds åt att du fortfarande inte kan se ditt eget ansikte ovanför dina axlar.

Gläds åt denna tomhet som är fylld av hela din värld.
Låt oss göra vatten till vin. Skål!